PARO

PARO utvecklades från 1993 av forskaren Takanori Shibata vid det japanska forskningsinstitutet AIST (National Institute of Advanced Industrial Science and Technology), med en utvecklingskostnad som uppges ha varit omkring 15 miljoner dollar. Roboten visades första gången för allmänheten 2001 och har sedan 2004 tillverkats och sålts kommersiellt, i huvudsak handbyggd, av Shibatas eget bolag Intelligent System Co. i Japan.

PARO är alltså inte ett förhandsbeställningsprojekt utan en produkt som funnits på marknaden i drygt två decennier, med bland annat amerikansk klassificering som medicinteknisk produkt (klass 2) sedan 2009. Roboten har formen av en sälunge och reagerar med rörelser och ljud på beröring, ljus och tal, och är i första hand riktad mot vård av personer med demens samt viss användning inom autismvård.

Användningen är dokumenterad i flera länder inklusive Japan, USA, Brasilien och Slovakien. I Sverige finns dokumenterad användning inom demensvård; det svenska nationella kunskapscentret Demenscentrum har publicerat en rapport om kontakten mellan patienter och robotsälen Paro, vilket visar att produkten faktiskt har testats och studerats i svensk äldreomsorgskontext, om än i begränsad omfattning och företrädesvis som forsknings- eller pilotinsats snarare än bred konsumentförsäljning.

Ett tydligt osäkerhetsmoment är den terapeutiska effekten: medan flera studier pekar på minskad oro och ökat välbefinnande hos demenssjuka, har kritiker som Sherry Turkle ifrågasatt om roboten enbart skapar en illusion av relation som kan riskera att ersätta mänsklig kontakt. Vidare gav ett försök att nå företagets officiella webbplats (parorobots.com) ett certifikatfel som tyder på ett föråldrat eller bristfälligt underhållet digitalt inköpsflöde, vilket väcker frågor om hur lätt produkten faktiskt går att köpa idag utanför etablerade vårdupphandlingar.